Goda besked
Det går framåt för vår lilltjej. Hon blir mer och mer en individ med utmärkande egenskaper och emellanåt kan hon vara riktigt busig. Hon jobbar fortfarande hårt på att kunna krypa, men än så länge har hon inte fått mer betalt än någon centimeter framåt, till stor frustration för henne. Hon är dock grym på att vända runt från rygg- till magläge på någon sekund, så det vill tll att vara med då hon ligger på skötbordet. Hon har också blivit väldigt bra på att gripa tag i saker och föra in dem i munnen för att känna vad det är och hon har blivit grymt pricksäker på att ta tag i matskeden för att hjälpa till, något som inte alltid uppskattas av hennes mammor.
Efter att ha gått upp lite snålt i vikt några veckor fick vi igår det glädjande beskedet att hon gått upp hela 140 gram den senaste veckan, och kan nu ståta med den imponerande matchvikten 4510 gram, drygt 7 månader gammal! För tillfället är hon cirka 56 cm lång så det går framåt, om än tämligen långsamt. Det är dock bättre att hon växer och utvecklas i sin egen takt än att hon skulle gå upp för snabbt i vikt och bli alldeles rund.
Igår var vi inne på sjukhuset och träffade Elsas barnläkare, dr Cecilia, som återigen drog ner på hennes kortisondos. Efter att ha haft en väldigt hög dos betydligt längre tid än det var tanken från början så är det skönt att kunna trappa ner medicinen lite snabbare nu. Än så länge har vi inte fått något bakslag och vi är nu nere i halva den ursprungliga dosen.
Idag var vi återigen inne på sjukhuset, för att göra ett nytt ultraljud av Elsas lever. Tidigare hade hon fem stycken hemangiom (smultronmärken) inne i levern, ett lite större och fyra små. Vid dagens undersökning kunde läkaren dock inte se några hemangiom alls! Det verkar således som att kortisonbehandlingen tagit även dessa invärtes hemangiom vilket känns jätteskönt - ytterligare ett bekymmer mindre att tänka på. Förvisso var läkarna aldrig oroliga över hemangiomen inne i levern eftersom dessa var tämligen små och då det tydligen är väldigt vanligt att folk går omkring med dylika, men det känns ändå skönt att de är borta.
Efter att ha gått upp lite snålt i vikt några veckor fick vi igår det glädjande beskedet att hon gått upp hela 140 gram den senaste veckan, och kan nu ståta med den imponerande matchvikten 4510 gram, drygt 7 månader gammal! För tillfället är hon cirka 56 cm lång så det går framåt, om än tämligen långsamt. Det är dock bättre att hon växer och utvecklas i sin egen takt än att hon skulle gå upp för snabbt i vikt och bli alldeles rund.
Igår var vi inne på sjukhuset och träffade Elsas barnläkare, dr Cecilia, som återigen drog ner på hennes kortisondos. Efter att ha haft en väldigt hög dos betydligt längre tid än det var tanken från början så är det skönt att kunna trappa ner medicinen lite snabbare nu. Än så länge har vi inte fått något bakslag och vi är nu nere i halva den ursprungliga dosen.
Idag var vi återigen inne på sjukhuset, för att göra ett nytt ultraljud av Elsas lever. Tidigare hade hon fem stycken hemangiom (smultronmärken) inne i levern, ett lite större och fyra små. Vid dagens undersökning kunde läkaren dock inte se några hemangiom alls! Det verkar således som att kortisonbehandlingen tagit även dessa invärtes hemangiom vilket känns jätteskönt - ytterligare ett bekymmer mindre att tänka på. Förvisso var läkarna aldrig oroliga över hemangiomen inne i levern eftersom dessa var tämligen små och då det tydligen är väldigt vanligt att folk går omkring med dylika, men det känns ändå skönt att de är borta.
Kommentarer
Postat av: Ingalasse
Söt på bild, mycket sötare i verkligheten.
Trackback
