Elsa - liten och tuff

Idag på morgonen fick Elsa sin (förhoppningsvis) allra sista dos kortison, vilket innebär att drygt fem och en halv månads behandling äntligen är över. Det känns oerhört skönt att kunna släppa det nu och behandlingen har gett fantastiskt bra resultat. Smultronmärkena har börjat gå tillbaka och är alldeles mjuka och förhoppningsvis kommer det att hålla i sig. Vi får se nu när vi slutar helt med kortisonet om något av märkena blir mer aktivt igen, men å andra sidan var det en så pass låg dos hon fick på slutet så att det redan borde ha märks i sådana fall.

Det känns väldigt skönt att ha släppt ytterligare en medicin. Nu har bara kvar hennes vätskedrivande medicin - Impugan - vilket hon får mot sin öppna ductus (som förhoppningsvis har hunnit stänga sig nu) och extra kalium som hon behöver eftersom hon får vätskedrivande. De medicinerna hoppas vi dock att vi slipper sedan vi varit på ett nytt ultraljud av hjärtat någon gång under december. Vi har dock inte fått någon kallelse än så vi får se när det blir.

I veckan ska Elsa på besök på neo igen, då hon ska få en vaccination mot RS-viruset. Normalt sett ges ingen vaccination mot RS (det är inte heller rent strikt ett vaccin utan endast ett läkemedel som innehåller antikroppar mot viruset), men prematura barn som är mer känsliga för dylika infektioner kan få det. Med tanke på hur tidigt Elsa föddes och hennes BPD (lungförändringarna hon drogs med tämligen länge) uppfyller hon de kriterier som uppställs för att få vaccinet.