Cirkuskonster
Elsa börjar röra sig mer och mer medvetet och går framåt i sin utveckling på alla sätt. I eftermiddags kunde de stolta mammorna se hur lilltjejen för allra första gången klarade av konststycket att själv rulla över från magläge till ryggläge! Dessutom lyckades vi fånga cirkuskonsten på videofilm, så den är förevigad.
Idag var vi på besök på barnkliniken för en bedömning av Elsas smultronmärken. Besöket utmynnade i att det nu är upp till oss att bestämma huruvida Elsa ska få medicinsk behandling av smultronmärkena i form av kortision i högdos eller inte. Normalt sett brukar de inte ge denna behandling till så små barn, men då märket på halsen ger vissa problem i nuläget är de villiga att ge henne den. Det finns dock vissa risker med behandlingen, varför vi ska ta några dagar att diskutera huruvida vi ska låta Elsa gå igenom den eller inte. Behandlingen skulle fortgå i tre-fyra månader och under denna skulle Elsa vara extremt infektionskänslig. Det är inte nödvändigtvis så att hon skulle ha lättare att få en infektion, men om hon får en infektion och feber skulle vi vara tvungna att omedelbart åka in till sjukhuset (även mitt i natten) då det skulle innebära potentiell livsfara för henne. Vi skulle i sådana fall få en "VIP-markering" i Elsas journal så att vi skulle få förtur om vi behöver komma in, något som i sig kanske visar hur allvarligt det skulle vara. Påbörjar vi den här behandlingen kommer det således bli oerhört viktigt att vi och Elsa inte är i närheten av någon som är sjuk eller förkyld på något sätt.
Det finns vissa andra bieffekter också men de är ytterst sällsynta. Går allting bra med medicineringen är det inget som ska vara påfrestande för hennes kropp överhuvudtaget - snarare skulle det eventuellt kunna vara positivt för hennes lungor och hjälpa hennes lungsjukdom att läka ut ordentligt.
Man ser relativt snabbt om behandlingen hjälper eller inte. Redan efter cirka 72 timmar ska vi kunna se att smultronmärkena slutar växa och börjar bli mindre enligt läkaren. Börjar vi med behandlingen kommer vi få komma på ett återbesök första gången efter två-tre veckor och om det inte har givit någon effekt då alls - eller om Elsa får några negativa reaktioner - är det bara att avsluta medicineringen.
Nu återstår alltså för oss att bestämma om vi vill utsätta Elsa för den aktuella behandlingen. Ser vi till alternativet att inte genomgå behandlingen vet vi ju dock inte vad som kommer att hända. Det är inte helt säkert att smultronmärkena kommer fortsätta växa, men det på halsen har börjat växa inåt rätt rejält den senaste tiden. Om det fortsätter att växa finns onekligen risken att det slutligen börjar trycka på luftstrupen, vilket i värsta fall skulle kunna leda till att de måste göra ett snitt i halsen på henne så att hon ska kunna andas. Det känns inte heller som ett alternativ som vi vill gå igenom, samtidigt som vi säkerligen kommer vara tämligen hispiga att hon ska dra på sig en infektion under de månader hon får behandlingen.
Innan en eventuell behandling påbörjas måste dock Elsa genomgå en antiobiotikakur. Hon har fått en mindre infektion lokalt i det sår hon har på smultronmärket på ryggen, och om hon då påbörjar en kortisonkur är risken stor att infektionen snabbt sprider sig till resten av kroppen. De vill därför att hon ska ha genomgått i vart fall några dagars antibiotikakur så att den har börjat verka innan vi börjar med kortisonet. Vi kommer troligen att fatta ett beslut och meddela Elsas läkare detta framåt måndag, varvid vi i sådana fall kommer inleda kortisonbehandlingen direkt efter det.
Trots de bryderier som det ovanstående har medfört för oss känns det ändå som det har varit en bra dag. Vi har blivit lite klokare på vad som kommer hända framöver och vi vet vilka alternativ vi har med Elsas smultronmärken. Dessutom har Elsa varit väldigt pigg hela dagen och hon tycks ha varit på väldigt gott humör. Hon har dessutom legat lite bättre i sin syresättning, och när vi åkte in till Malmö behövde vi ingen syrgas alls! Det var ett tag sedan vi kunde åka bil utan att använda syrgas, eftersom smultronmärket på halsen tycks försämra hennes syresättning när hon sitter i bilbarnstolen. När vi åkte hem fick vi använda syrgas en liten kort stund, men det var så lite att det knappt kan räknas. Vi vågar dock inte dra några större växlar av det här, utan vi får se hur det fortlöper med hennes syresättning.
Idag var vi på besök på barnkliniken för en bedömning av Elsas smultronmärken. Besöket utmynnade i att det nu är upp till oss att bestämma huruvida Elsa ska få medicinsk behandling av smultronmärkena i form av kortision i högdos eller inte. Normalt sett brukar de inte ge denna behandling till så små barn, men då märket på halsen ger vissa problem i nuläget är de villiga att ge henne den. Det finns dock vissa risker med behandlingen, varför vi ska ta några dagar att diskutera huruvida vi ska låta Elsa gå igenom den eller inte. Behandlingen skulle fortgå i tre-fyra månader och under denna skulle Elsa vara extremt infektionskänslig. Det är inte nödvändigtvis så att hon skulle ha lättare att få en infektion, men om hon får en infektion och feber skulle vi vara tvungna att omedelbart åka in till sjukhuset (även mitt i natten) då det skulle innebära potentiell livsfara för henne. Vi skulle i sådana fall få en "VIP-markering" i Elsas journal så att vi skulle få förtur om vi behöver komma in, något som i sig kanske visar hur allvarligt det skulle vara. Påbörjar vi den här behandlingen kommer det således bli oerhört viktigt att vi och Elsa inte är i närheten av någon som är sjuk eller förkyld på något sätt.
Det finns vissa andra bieffekter också men de är ytterst sällsynta. Går allting bra med medicineringen är det inget som ska vara påfrestande för hennes kropp överhuvudtaget - snarare skulle det eventuellt kunna vara positivt för hennes lungor och hjälpa hennes lungsjukdom att läka ut ordentligt.
Man ser relativt snabbt om behandlingen hjälper eller inte. Redan efter cirka 72 timmar ska vi kunna se att smultronmärkena slutar växa och börjar bli mindre enligt läkaren. Börjar vi med behandlingen kommer vi få komma på ett återbesök första gången efter två-tre veckor och om det inte har givit någon effekt då alls - eller om Elsa får några negativa reaktioner - är det bara att avsluta medicineringen.
Nu återstår alltså för oss att bestämma om vi vill utsätta Elsa för den aktuella behandlingen. Ser vi till alternativet att inte genomgå behandlingen vet vi ju dock inte vad som kommer att hända. Det är inte helt säkert att smultronmärkena kommer fortsätta växa, men det på halsen har börjat växa inåt rätt rejält den senaste tiden. Om det fortsätter att växa finns onekligen risken att det slutligen börjar trycka på luftstrupen, vilket i värsta fall skulle kunna leda till att de måste göra ett snitt i halsen på henne så att hon ska kunna andas. Det känns inte heller som ett alternativ som vi vill gå igenom, samtidigt som vi säkerligen kommer vara tämligen hispiga att hon ska dra på sig en infektion under de månader hon får behandlingen.
Innan en eventuell behandling påbörjas måste dock Elsa genomgå en antiobiotikakur. Hon har fått en mindre infektion lokalt i det sår hon har på smultronmärket på ryggen, och om hon då påbörjar en kortisonkur är risken stor att infektionen snabbt sprider sig till resten av kroppen. De vill därför att hon ska ha genomgått i vart fall några dagars antibiotikakur så att den har börjat verka innan vi börjar med kortisonet. Vi kommer troligen att fatta ett beslut och meddela Elsas läkare detta framåt måndag, varvid vi i sådana fall kommer inleda kortisonbehandlingen direkt efter det.
Trots de bryderier som det ovanstående har medfört för oss känns det ändå som det har varit en bra dag. Vi har blivit lite klokare på vad som kommer hända framöver och vi vet vilka alternativ vi har med Elsas smultronmärken. Dessutom har Elsa varit väldigt pigg hela dagen och hon tycks ha varit på väldigt gott humör. Hon har dessutom legat lite bättre i sin syresättning, och när vi åkte in till Malmö behövde vi ingen syrgas alls! Det var ett tag sedan vi kunde åka bil utan att använda syrgas, eftersom smultronmärket på halsen tycks försämra hennes syresättning när hon sitter i bilbarnstolen. När vi åkte hem fick vi använda syrgas en liten kort stund, men det var så lite att det knappt kan räknas. Vi vågar dock inte dra några större växlar av det här, utan vi får se hur det fortlöper med hennes syresättning.
Kommentarer
Trackback
