En bustjej
Elsa utvecklas allt mer och har blivit en riktig bustjej. Numera kan vi busa med henne - tidigare fick vi ingen reaktion men nu skrattar hon och tycker det är jättekul att bli busad med. Dessutom griper hon tag i allt hon får syn på och försöker dra in det i munnen för att undersöka det mer ingående.
Det går bättre och bättre med maten. Vi kan ha i mer och mer Infatrini (supertillägget som är fullpackat med bra energi) i maten och vi har börjat ge henne riktiga matpuréer vid ett mål mat om dagen. Gröt är dock fortfarande favoriten.
Tidigare hade vi en hel del problem med att Elsa har kräkits rikliga mängder efter vissa måltider, men det har blivit bättre den senaste veckan. Dessutom har hon ätit som en galning de senaste dagarna och blir rejält hungrig oftare.
Idag var vi inne på neo för koll av hennes vikt och för att diskutera maten. Förvånande nog hade hon inte gått upp så mycket den här veckan (vi vägde henne på BVC för en vecka sedan), men det är svårt att gå exakt på de siffror vi fått eftersom det var två helt olika vågar. Enligt den vikt vi fick idag på neo skulle hon bara ha gått upp cirka 35 gram den här veckan - trots att hon ätit jättebra och inte kräkts lika mycket som veckan innan då hon gick upp cirka 90 gram. Det känns något märkligt och kan förmodligen helt enkelt förklaras med att det var två olika vågar som därmed inte visar helt lika. Sköterskan på neo var dock inte alls orolig och tyckte inte att vi skulle stressa upp oss, eftersom hon äter bra och har ett väldigt bra förhållande till maten för tillfället. Det är det som är det viktigaste - inte att hon rusar upp i vikt. Skulle det gå lite långsammare så får det göra det. Givevis får vi vara vaksamma på så att hon inte stannar upp eller till och med går ner i vikt, men så länge hon inte gör det är det ingen fara.
Efter besöket på neo var vi på barnkliniken för ett återbesök hos dr Cecilia som har hand om Elsas kortisonbehandling. Hon tyckte det var oerhört roligt att se Elsas utveckling och hur smultronmärkena har gått tillbaka. Det såg mycket bättre ut än vad hon hade förväntat sig, vilket var fantastiskt trevligt att höra. Tydligen är det långtifrån alltid som smultronmärkena har gått tillbaka så pass mycket vid så tidig ålder som de har gjort på Elsa. Vi kommer nu att sänka hennes kortisondos på nytt för att fortsätta uttrappningen och förhoppningsvis går det bra den här gången. Funkar det och om märkena inte börjar växa igen ska vi försöka minska kortisondosen ytterligare om bara två veckor.
Det går bättre och bättre med maten. Vi kan ha i mer och mer Infatrini (supertillägget som är fullpackat med bra energi) i maten och vi har börjat ge henne riktiga matpuréer vid ett mål mat om dagen. Gröt är dock fortfarande favoriten.
Tidigare hade vi en hel del problem med att Elsa har kräkits rikliga mängder efter vissa måltider, men det har blivit bättre den senaste veckan. Dessutom har hon ätit som en galning de senaste dagarna och blir rejält hungrig oftare.
Idag var vi inne på neo för koll av hennes vikt och för att diskutera maten. Förvånande nog hade hon inte gått upp så mycket den här veckan (vi vägde henne på BVC för en vecka sedan), men det är svårt att gå exakt på de siffror vi fått eftersom det var två helt olika vågar. Enligt den vikt vi fick idag på neo skulle hon bara ha gått upp cirka 35 gram den här veckan - trots att hon ätit jättebra och inte kräkts lika mycket som veckan innan då hon gick upp cirka 90 gram. Det känns något märkligt och kan förmodligen helt enkelt förklaras med att det var två olika vågar som därmed inte visar helt lika. Sköterskan på neo var dock inte alls orolig och tyckte inte att vi skulle stressa upp oss, eftersom hon äter bra och har ett väldigt bra förhållande till maten för tillfället. Det är det som är det viktigaste - inte att hon rusar upp i vikt. Skulle det gå lite långsammare så får det göra det. Givevis får vi vara vaksamma på så att hon inte stannar upp eller till och med går ner i vikt, men så länge hon inte gör det är det ingen fara.
Efter besöket på neo var vi på barnkliniken för ett återbesök hos dr Cecilia som har hand om Elsas kortisonbehandling. Hon tyckte det var oerhört roligt att se Elsas utveckling och hur smultronmärkena har gått tillbaka. Det såg mycket bättre ut än vad hon hade förväntat sig, vilket var fantastiskt trevligt att höra. Tydligen är det långtifrån alltid som smultronmärkena har gått tillbaka så pass mycket vid så tidig ålder som de har gjort på Elsa. Vi kommer nu att sänka hennes kortisondos på nytt för att fortsätta uttrappningen och förhoppningsvis går det bra den här gången. Funkar det och om märkena inte börjar växa igen ska vi försöka minska kortisondosen ytterligare om bara två veckor.
Kommentarer
Trackback
