En natt på neo och en händelserik dag
Natten till tisdag och dagen har varit händelserika. Efter 24-matningen i natt upptäckte vi att Elsas smultronmärke på ryggen hade blött ymnigt på nytt. Vid en närmare titt såg vi att hela sårskorpan hade skavts av - detta trots att hon legat på magen hela dagen - och att hela ryggen på hennes body var helt nerblodad. Troligen gick sårskorpan helt enkelt upp på grund av att hon rörde sig. Kvar var i vart fall ett öppet och gapande sår, cirka en gånger en centimeter. Vi kände oss ganska villrådiga varför vi ringde in till neo för råd, och de tyckte att vi skulle åka in för att få på ett medel som skulle stoppa blodflödet. Det var bara att sätta sig i bilen och åka in till Malmö, mitt i natten.
Efter att vi fått hjälp med detta och fått en kompress över smultronmärket var klockan strax efter tre på natten. Eftersom vi ändå skulle in på en kontroll på sjukhuset idag fick vi låna varsin säng på avdelningen så att vi inte behövde åka hem och så att vi fick sova något under natten i vart fall.
Därefter har dagen idag varit tämligen händelserik. När vi ändå var där och väntade på att vi skulle träffa läkaren på hudkliniken angående Elsas smultronmärken fick vi en tid för en rakitröntgen. En rakitröntgen görs på prematurer för att se om skelettet växer som det ska och för att kontrollera bland annat kalkhalten i skelettet. De röntgar dels barnets händer, dels dess vrister/fötter.
Röntgenundersökningen gick bra även om Elsa verkade vara måttligt road av att få sin middagsvila avbruten.
Därefter var äntligen dags att träffa hudläkaren angående lilltjejens smultronmärken. Just nu är det de som oroar oss mest med tanke på hur det på ryggen blöder. Läkaren kollade på de nio hon har (eventuellt är även ett tionde på väg på baksidan av överarmen) och de fotograferade samtiga märken. Vi förklarade problemet med det på ryggen och de kollade på såret. Efter att mamma Elin varit testpilot för att få känna hur behandlingen kändes (hon har nu ett blodkärl mindre i ansiktet) fick Elsa sin första laserbehandling. De behandlade det öppna såret och i princip brände ihop blodkärlen. Det luktade fruktansvärt illa efteråt, som bränd hud... Lilltjejen skrek en del under själva laserbehandlingen (som dock gick fort), men därefter återhämtade hon sig jättesnabbt - läkaren var riktigt imponerad av henne. Laserbehandlingen (som troligen kommer att upprepas) ska förhoppningsvis leda till att tillväxten av märket avstannar och att det påskyndar tillbakabildandet. Det kan dock bli så att tillståndet initialt förvärras. Vi får helt enkelt se vad som händer. Vi fick med oss en salva vi ska stryka på samt kompresser som vi ska sätta över såret och byta en gång om dagen.
Vi ska tillbaka till läkaren på hudkliniken om tre veckor och då får vi se om det blir en ny behandling av märket på ryggen. Det kan dock vara så att det ska vila ett tag till innan man kan ge det en behandling till. Däremot var läkaren inne på att laserbehandla märket Elsa har i pannan vid detta tillfälle (vilket skulle vara av rent kosmetiska skäl, det har inte blivit något sår av detta).
Efter avrapportering på neo kunde vi äntligen packa in oss i bilen och åka hem till Skurup igen. Det var en trött familj som kom hem efter en händelserik natt och dag med väldigt lite sömn....
Efter att vi fått hjälp med detta och fått en kompress över smultronmärket var klockan strax efter tre på natten. Eftersom vi ändå skulle in på en kontroll på sjukhuset idag fick vi låna varsin säng på avdelningen så att vi inte behövde åka hem och så att vi fick sova något under natten i vart fall.
Därefter har dagen idag varit tämligen händelserik. När vi ändå var där och väntade på att vi skulle träffa läkaren på hudkliniken angående Elsas smultronmärken fick vi en tid för en rakitröntgen. En rakitröntgen görs på prematurer för att se om skelettet växer som det ska och för att kontrollera bland annat kalkhalten i skelettet. De röntgar dels barnets händer, dels dess vrister/fötter.
Röntgenundersökningen gick bra även om Elsa verkade vara måttligt road av att få sin middagsvila avbruten.
Därefter var äntligen dags att träffa hudläkaren angående lilltjejens smultronmärken. Just nu är det de som oroar oss mest med tanke på hur det på ryggen blöder. Läkaren kollade på de nio hon har (eventuellt är även ett tionde på väg på baksidan av överarmen) och de fotograferade samtiga märken. Vi förklarade problemet med det på ryggen och de kollade på såret. Efter att mamma Elin varit testpilot för att få känna hur behandlingen kändes (hon har nu ett blodkärl mindre i ansiktet) fick Elsa sin första laserbehandling. De behandlade det öppna såret och i princip brände ihop blodkärlen. Det luktade fruktansvärt illa efteråt, som bränd hud... Lilltjejen skrek en del under själva laserbehandlingen (som dock gick fort), men därefter återhämtade hon sig jättesnabbt - läkaren var riktigt imponerad av henne. Laserbehandlingen (som troligen kommer att upprepas) ska förhoppningsvis leda till att tillväxten av märket avstannar och att det påskyndar tillbakabildandet. Det kan dock bli så att tillståndet initialt förvärras. Vi får helt enkelt se vad som händer. Vi fick med oss en salva vi ska stryka på samt kompresser som vi ska sätta över såret och byta en gång om dagen.
Vi ska tillbaka till läkaren på hudkliniken om tre veckor och då får vi se om det blir en ny behandling av märket på ryggen. Det kan dock vara så att det ska vila ett tag till innan man kan ge det en behandling till. Däremot var läkaren inne på att laserbehandla märket Elsa har i pannan vid detta tillfälle (vilket skulle vara av rent kosmetiska skäl, det har inte blivit något sår av detta).
Efter avrapportering på neo kunde vi äntligen packa in oss i bilen och åka hem till Skurup igen. Det var en trött familj som kom hem efter en händelserik natt och dag med väldigt lite sömn....
Kommentarer
Trackback
