Elsa - liten och tuff

Elsa närmar sig kilot med stormsteg, 920 g idag. Vi har fortsatt att ha henne ute ur kuvösen två gånger på en och samma dag och det går fortsatt bra att sitta ute utan CPAP. När hon låg ute på mamma Lizas bröst i förmiddags vände hon för första gången sitt huvud själv, från den ena sidan till den andra! Ifall vi råkade missa det passade hon på att vända huvudet en gång till... Det känns nästan lite konstigt att någon så liten kan klara av att vända huvudet själv - hon borde inte kunna klara det!

Idag har vi dessutom roat oss med att räkna och skriva ner form och storlek på alla Elsas smultronmärken. Det är röda märken - en del står ut, en del inte - som kan uppstå på kroppen på små barn. Något av dem kan ni nog se på bilderna som vi har lagt in. Av okänd anledning är de ofta vanligare på prematurer och det kan även uppkomma nya under tiden. Vi räknade det till nio stycken av varierande storlek. De största och mest utstående sitter på hennes högra underarm, ryggen och i huvudet. Hon har även ett på halsen som står ut lite och som skulle kunna bli besvärande för henne med tanke på kläder och så, och i värsta fall kan man ta bort märken med laser. Det är dock något läkarna gärna vill undvika då det kan bli fula ärr från det. Smultronmärken växer bort av sig själva, men kan ta flera år.

Idag fyllde vår tjej 1 månad. Detta firade hon genom att väga 900 g. Personalen på neo uppvaktade med en flagga vid kuvösen och mormor Lena hade med sig paket till Elsa. Annars har det varit en lugn dag. Jubilaren har mest sovit och ätit.



Vi har idag haft vårt första läkarsamtal sedan vi kom till Malmö. Där konstaterade vi att det mesta går bra och att hon är frisk. Det enda som egentligen är ett "problem" i nuläget är att de tycker att hon gått upp lite för lite i vikt, men det är ju något som det jobbas på för fullt just nu. Enligt läkaren bör det dock ta fart viktmässigt nu när hon kommit upp lite i ålder och önskvärt är att hon ska gå upp cirka 200-250 gram i veckan hädanefter. Med supermjölken från Helsingborg plus bröstmjölksersättningen hoppas vi att det inte ska vara någon omöjlighet.

Idag var det en fantastisk dag! Vår lilla tjej har varit oerhört duktig och var utan sin CPAP båda gångerna som hon satt ute ur kuvösen hos oss. Hon har endast fått syrgas genom en Neopuff, som är en mask som flödar syrgas i ansiktet på henne (se bilden) istället för rakt upp i näsan som en CPAP gör. Dessutom ger CPAPen ett övertryck när hon andas, så det känns oerhört bra att hon klarade sig utan denna! Hon protesterade högljutt när sköterskorna skulle sätta på hennes CPAP-mask och mössa igen när hon lades in i kuvösen. Hon måste dock ha den ett bra tag till, då hon blir alltför ansträngd i sin andning om hon är utan den alltför länge. I och med att det gick så bra idag lär hon kunna fortsätta träna att vara utan den, vilket känns som ett väldigt stort framsteg för oss!

Det var fantastiskt mysigt att ha henne ute på bröstet utan CPAP! Ingen mössa eller CPAP-slangar i vägen och inget brus (CPAPen låter ganska mycket) utan bara Elsa och hennes lilla blonda huvud.

Dessutom lyssnade en läkare på hennes hjärta idag. Det blåsljud hon haft tidigare tycktes vara borta, vilket skulle kunna innebära att ductus äntligen har slutit sig. Ductus är ett kärl som fungerar som en genväg för blodet under fostertiden, som inte behöver ta vägen genom lungorna för att bli syresatt. Normalt sett sluts detta kärl när barnet föds, men det förekommer ibland hos prematurer (och även hos fullgångna barn för all del) att det fortfarande är öppet. Initialt prövar man att medicinera mot detta så att kärlet ska dra ihop sig, vilket dock inte fungerade hos Elsa. Hon har dock inte någon gång varit synbart påverkad av att ductus har varit öppen och hon haft ett blåsljud på hjärtat, varför de inte har velat göra några ytterligare åtgärder (operation). Ductus kan stänga sig av sig själv med tiden, vilket alltså kan vara fallet nu! Det är dock långt ifrån säkert, så de får givetvis följa upp det och lyssna på henne igen. Förhoppningsvis kommer de också göra ett ultraljud av hjärtat för att säkerställa om ductus verkligen har stängt sig.

Dagens matchvikt vid invägningen: 880 gram!

Idag har det inte hänt något uppseendeväckande, utan det har varit en lugn och ganska tråkig dag. Trots allt är tråkiga och odramatiska dagar bra, så vi ska kanske inte klaga så mycket... Elsa har fått en kontaktperson som heter Anne-Lie och är barnsköterska. Hon ska följa henne lite extra under tiden på MAS och vara med på läkarsamtal med mera.

Elsa hade inte gått upp i vikt vid dagens vägning. Hittills har hon bara gått upp 120 gram från sin födelsevikt. Eventuellt kommer hon därför få extra protein tillsatt till den donerade bröstmjölken som hon äter. Det kan även bli tal om att tillsätta lite fett i maten för att få henne gå upp i vikt. Ett annat alternativ är att ge henne bröstmjölksersättning, vilken är än mer effektiv. Bröstmjölksersättning är dock baserad på komjölk istället för bröstmjölk, vilket kan ge sådana små barn problem med magen. Av den anledningen försöker man ge prematurer (för tidigt födda barn) vanlig bröstmjölk så länge det är möjligt.



En vilostund för både mor och dotter...

Idag har det varit en betydligt lugnare dag. Förvisso hade Elsa "busat" lite i morse då hon hade haft lite problem med syresättningen och några pulsdippar. Efter att ha bajsat lite, fått ny blöja och fått ligga på magen blev det dock bra igen. Runt lunchtid gjorde vi ett nytt försök att ta ut henne ur kuvösen och idag gick det mycket bättre. I samband med att vi tog ut henne var det också dags för vägning (810 gram) och lite allmän ansiktsvård och då var hon utan sin CPAP (den slang som syns på bilderna och ger ett övertryck vid andingen och förser henne med syrgas) i drygt 30 minuter. Under hela denna tid klarade hon bra att syresätta sig. Därefter fick hon sitta och kramas med mamma Elin utanför kuvösen i drygt två timmar, vilket var väldigt mysigt för båda parter.

Vår lilla tjej skrämde oss lite i förmiddags. Istället för en mysig stund ute ur kuvösen upplevde vi en av de djupaste "dipparna" Elsa haft. Hon gick ner i syresättningsförmåga och puls och orkade inte ta sig upp igen, trots massiv hjälp med extra mycket syrgas. Hennes färg började bli tämligen vitaktig dessutom och först efter massage över ryggen för att hjälpa andningen och 97 % syrgas i några minuter (vanligen ligger hon på cirka 21-29 % syrgas - 21 % finns naturligt i den luft vi alla andas) började hon återhämta sig. Därefter bar det in i kuvösen igen där hon fick samla nya krafter. Det var inte riktigt så vi hade tänkt den här dagen. Det tycks dock helt enkelt ha blivit för mycket, då vi tog ut henne från kuvösen, vägde henne, tvättade henne bakom öronen och mätte hennes huvudomfång. Vanligen är hon ganska tålig och klarar av det mesta, men givetvis beror det också på dagsform och idag blev det helt enkelt för mycket. När hon kommit in i kuvösen igen och fick vila mådde hon dock mycket bättre resten av dagen och när vi gick för kvällen låg hon och sov så gott.

Vi tar nya tag imorgon och Elsa har blivit tillsagd att inte skrämma sina gamla föräldrar så...

Vi har nu införskaffat ett mobilt bredband för att underlätta kontakten med omvärlden. Vad som händer i denna omvärld har vi ingen större koll på - och ärligt talat känns det mesta som sker utanför neonatal-bubblan mer eller mindre oväsentligt.

Elsa har hunnit bli tre veckor och fyra dagar gammal, väger 815 gram och är ca 33,2 cm lång. Dessutom har vi precis blivit överflyttade från sjukhuset i Lund till MAS i Malmö. Nya lokaler, ny personal och nya rutiner. Elsa verkar dock ta det mesta med ro.

Elsa har haft en infektion som hon fortfarande får antibiotika mot, men i övrigt mår hon bra och är fortsatt stabil. Vi får ha henne ute hos oss två timmar varje dag, vilket vi hoppas kan ökas med ytterligare en gång per dag snart. Det är riktigt mysigt att ha henne liggandes på bröstet och känna kontakten hud mot hud.